Texas Hold’em
Igår hade jag en intressant dag vid pokerbordet. Jag satt på knappen med ett par i tior och då raisade människan under the gun, och personen efter det, och den personen efter vederbörande. Det var Texas Hold’em Fixed Limit så jag tänkte att jag kunde ju inte förlora så mycket på att raisa även jag, där jag satt på knappen med mitt par i tior – så det gjorde jag. Därefter kom floppens tre kort med en sjua, ett ess och en tia. Samma procedur tog fart igen med fyra raise på varandr
a. I mitt fall kändes det ganska självklart eftersom jag fått in min triss i tior.
Därefter kom fjärde gatans kort, ytterligare en sjua – och samma vilda raisande vidtog åter vid bordet. Jag hade alltså kåk. Jag utgick ifrån att det vilda raisandet handlade om att personerna före mig hade varsitt ess på hand och följaktligen fått in två par eller liknande. Med andan i halsen ville vi nu se vem vinnaren av den digra potten var efter samma vilda raisande på rivern. Kommer inte ihåg vilket kort som delades ut. Räknade ut att det största hotet mot mig var att någon faktiskt skulle sitta med en fyrtal i sjuor. Så var dock inte fallet och det var jag som kunde kamma hem potten tillslut. 7000 kronor på två minuters Texas Hold’em.
Men, vad hände idag? Jo, det ska jag berätta. Idag spelade det ingen roll hur fina händer jag hade, oavsett så åkte jag på konstanta blåsningar av bad beats. Ingenting hjälpte. Satt jag med ett ess och en kung så blev jag lik förbannat slagen av dåren som vägrade folda sitt ess och en tvåa – för givetvis fick vederbörande in sitt par i tvåor där på rivern och då stod sig ju min kung rätt slätt. Och så var det hela tiden. Alla mina fina händer var dömda att misslyckas så idag förlorade jag 14000 kronor – hela mitt innehav! Dock så vet ju alla som spelar poker att det är inte “pengar”. Spelar man poker förlorar man all respekt för pengars värde.
Nu är jag tillbaka på limits där folk har råd att syna med vilka skitkort som helst – och den nivån är svår att lyfta från. Alla finesser vad gäller poker är dömda att misslyckas på den nivån och man förstår helt enkelt inte hur man ska få folk att slänga sina kassa händer. De vägrar kasta sina ess – även om kickern är två. En normalt funtad individ slänger en sån skithand – men som sagt, på de låga nivåerna finns inga normalt funtade individer. Mig inkluderad.
Att skaffa ett normal jobb är inte aktuellt. Jag har försökt – men det är något allvarligt fel på mig men ingen vill säga vad det är så hur ska jag kunna korrigera min briljanta och karismatiska personlighets eventuella brister då?
Det tär på självförtroendet att inte hitta sin nisch ute i arbetslivet – man duger liksom ingenting till där ute bland alla Svenssons och bror Duktig. Men “int e ja bitter int”. Jag är mammas lilla prinsessa. Mamma älskar mig.